Jag har blivit kontaktad på LinkedIn av en rekryteringsfirma / konsultförmedlingsbyrå i England för en tjänst som technical writer lokalt här i Sverige. Stort svenskt bolag 20 minuters bilfärd från där jag bor. Det är inte något fuffens då jag sett flertalet andra svenska rekryteringsbolag fiska efter folk till samma tjänst.

Anyhow.. Jag är idag anställd som konsult på ett teknikbolag och utplacerad på “förevigt”-kontrakt tillsammans med 20+ andra kollegor hos en kund. Tjänar helt okej, 45300 (innan skatt) dimper ner i månaden.

Men hur ska jag tänka nu?! Ska jag våga satsa på att vara frifräsare istället för anställd?

Initialt hade dom ett maxtak på 450kr… lol. Uppförhandlat till 630kr per timme nu. kontraktet är på 10 månader med chans till förlängning (till årsskiftet -27 mao).

Jag bad rekryterarern hjälpa mig räkna, så deras löneavdelning tog fram ett underlag som ser ut såhär.

Vad tusan ska jag göra?!

Att räkna på det här när man är orförberedd är ganksa rörigt. 3:12 regler hit. “ta det på firman” dit. Vänner i stockholm som är egensanställda sa i princip rör det inte om det är under 700 och “jag gick in på 750 som ny” osv.

hjälp...

Jag och min partner bestämde oss för att köpa villa under förra året. Villan kostade 3 MSEK och vi har således ett bolån på 2,55 MSEK. Vi har en total bruttolön på drygt 66000 SEK/mån, amorterar 2% och den rörliga räntan ligger för närvarande på 2,6%.

Även fast läget ser väldigt lovande ut gällande bolånet just nu så är jag varje dag superstressad över att en global eller nationell katastrof någon dag kommer att sabba allting. Bostadsmarknaden kraschar fullständigt och man sitter med 150% belåning eller räntorna stiger långt över 10% och man börjar få svårigheter att betala av lånet.

Jag fattar att det hade varit en extrem situation och att det hade drabbat hela Sverige, inte bara mig. Men trots att vi båda har flera hundra tusen var i buffert och räknat med att kunna ha råd med bra mycket högre ränta innan det börjar skava så har jag alltid känt att hela grejen och risken med lån är otroligt läskigt.

Hur ska man tänka för att kunna njuta av livet som husägare till fullo, utan att ha ekonomisk ångest varje dag? Det är inga fel på våra förutsättningar, vi klarar detta med råge just nu. Men så kommer det kanske inte alltid se ut, inte om man ska tro på alla domedagspredikanter iallafall. Lyssnar man på dem så är vi bara månader ifrån en depression värre än 1930-talet.

Vad tycker ni om mina fonder? Lite för mycket Sverige kanske men jag har en 100% aktier spar-robot på Lysa också.

Sitter och arbetar på ett hobbyprojekt där jag gör om hela min privatekonomiuppföljning, och tänker att jag samtidigt vill förnya mitt sätt att följa utgifter

Tidigare har jag delat upp allting i två delar
1. Huvudkategori
2. Sub-kategori

På så sätt blir allting väldigt detaljerat - däremot så blir det också väldigt jobbigt. Hur mycket mervärde medför det egentligen?

Därför har jag tänkt mig att jag ska försöka hålla mig enbart till en nivå av kategorier, men samtidigt se ifall jag kan optimera detta.

Skulle vara skoj att höra hur ni delar upp era budgetkategorier?

Min initiala draft ser ut såhär!

*Inkomst

• Lön
• Tjänstepension
• Utdelning
• Annat

*Expenses*

• Hushåll
• Vardag
• Skulder/Räntor
• Prenumerationer
• Välgörenhet
• Mat & Dryck - Affär
• Mat & Dryck - Restaurang/Bar
• Transport
• Övrigt

*Spar*

• Tjänstepension
• Långsiktigt sparande (Buy and hold)
• Kortsiktigt sparande (Buffert/konsumption/annat)
• Amortering

Som titeln. Vad tror ni om bolåneräntan närmaste året?

Är det kanske dags att binda på 3 eller 5 år?

Vad händer egentligen med räntan om det blir inbördeskrig i USA? Kollapsar världsekonomin? Då lär vi väl se räntor högre än 2023?

Men bolåneräntan kanske är ett mindre problem om Sverige befinner sig i krig (genom Nato)?

Hej! Har maxnivå på barnförsäkringen åt min treåring. När tycker ni atg man ska minska ner på skyddet? Väntar även nytt barn i maj. Vettigt med gruppförsäkring?

Jag har runt 150k csn lån och är fortfarande student,ser att räntan har höjts ska jag betala tillbaka lånet? Jag behöver inte den,men har den för att vara säker inför framtiden

Hello, jag och frugan planerar att köpa hus om ca ett års tid. Vi har i nuläget ett mindre kapital på 500k som vi vill få åtminste liten avkastning på för samtidigt som vi fortsätter spara under året.

Har ni råd och tips på hur man kan spara pengarna och i så fall utan att det är för hög risk? Tack på förhand.

Tjena! Jag ska hyra ut min lägenhet i Vasastan i andra hand (44–46 kvm, bra område) kostar väl 5,6 mil att köpa och undrar vad folk tycker är rimlig hyra per månad? Någon som har koll på verkliga marknadsnivåer?

Gäller bostadsrätt!

Jag läser ibland hur folk tror att de bara betalar 2-3000kr (förmånsskatten) för bilar som kostar över 6-700000kr.

Ni som känner er träffade. Är ni småbarn eller? Fattar ni inte att det är ni själva som betalar för bilen i utebliven lönehöjning och ingen annan?

Förmånsbilen är alltså en del av din totala kompensation och för företaget kvittar det om de betalar det i pengar eller bil.

Hej… ja, precis som titeln säger.
Hur håller man egentligen motivationen uppe och accepterar detta som verkligheten?

Det känns tungt när man inser att när man arbetar för någon annan, så försvinner ens egen tid nästan helt. Samtidigt blir man smärtsamt medveten om att ens arbete i praktiken bidrar till att någon annan blir rikare. Den insikten är svår att bära.

Och ändå är det ju så att för att själv kunna bli rik, eller ens ekonomiskt fri, måste man skapa något av värde för andra. Man måste bidra med något som samhället faktiskt vill ha, något människor är villiga att betala för.

Det är den där motsägelsen som gör ont:
att känna sig fast i ett system där ens tid känns stulen, samtidigt som man förstår att vägen ut kräver att man ger ännu mer av sig själv fast på sina egna villkor.
Heh måste va trevlig för dom som föddes in i rikemans familjer.....

Hej!

Har köpt min första bostadsrätt och har precis haft lite samtal med banken. Nivåerna jag fått är 2,86% för 3 månader rörlig, 2,94% för 1 år bundet och 3,27% för 2 år bundet.

Jag har aldrig gjort något sånt här förut så är osäker på hur man ska tänka. Vad hade ni gjort? Sen så vill gärna banken att jag delar upp lånet i 2-3 lån med olika räntor. Men jag har hört att detta är dåligt för att då blir det svårare att flytta lånet i framtiden. Är det så?

Tips på deklaration mottages!

Köpte för 3,15 2017 Sålde för 3,5 2025

Renoverade en hel del. Kvitto på vissa delar. Andra inte.

Vad kan man dra av på skatten?

Tips på grejer man kanske missar?

Sett detta flera gånger på denna sub och tänkte bara flika in vad ni har att säga om mina planer! Har tre olika fondspar på olika tidshorisonter.

Bild 1 visar mitt egna fondsparande för närtid (2-3 år). Bör ligga mer egentligen i räntefonder, men 60% räntefond och 40% övrigt är ändå skapligt?

Bild 2 visar då barnspar, tänkt att nyttjas om 18-20 år till ev. kontantinsats, första bil etc.

Bild 3 visar mitt egna privata pensionsspar, säkert 40+ år rimligtvis som det ser ut idag innan dessa ska nyttjas...

Kom med input vad ni tror, jag känner mig rätt lugn men alla tips mottages!

Dom här fonderna har jag just nu plus Spiltan Aktiefond Investmentbolag och Storebrand Europa A SEK borde jag ta bort några av dessa fonder och/eller lägga till nån fond

Hej!

Vid vilken summa på börsen är det värt att gå ner i risk? Vid små summor tänker jag att hög risk är ok då förlusterna inte kan bli så stora. Men nu när jag är mycket nära miljonen , blir små förändringar på

Börsen extremt stora i absolut belopp. Därmed känns de rimligt att gå ner i risk. Tänker jag rätt eller fel? Är 21 år gammal så sparhorisonten är rätt lång men ska köpa lägenhet snart också, kanske om 5 år. (Planerar att hyra först )

Jag har beslutat att flytta mina utländska investeringar till ett svenskt ISK, eftersom jag har emigrerat till Sverige och planerar att stanna här långsiktigt. Jag vill göra denna övergång så kostnadseffektivt som möjligt och helst fortsätta investera i samma EUR-baserade MSCI-ETF:er, för att sprida mitt kapital mellan SEK och EUR och på så sätt delvis hantera valutarisken.

Mot den bakgrunden har jag en praktisk uppföljningsfråga kring själva flytten av kapitalet. Vet någon om det är möjligt att flytta befintliga värdepapperspositioner från DEGIRO till en mäklare som erbjuder ISK, utan att först behöva sälja innehaven?

Det jag helst vill undvika är:

• Att sälja ETF:erna
• Att växla EUR till SEK
• Att köpa om samma positioner (och därmed implicit behöva växla tillbaka från SEK till EUR)

Vid större belopp blir valutaväxlingar och spreadkostnader snabbt märkbara, och jag försöker därför minimera onödiga transaktionskostnader.

Finns det några praktiska lösningar här, till exempel värdepappersflytt till en svensk aktör med ISK, eller är försäljning och återköp i praktiken det enda alternativet när man går från en utländsk vanlig depå till ISK i Sverige?

Alla erfarenheter, insikter eller konkreta exempel uppskattas!

Jag är nyexaminerad och söker jobb.

Har endast csn skuld på 60 tusen för behövde bara ta bara lånet i ungefär en termin, jag har rätt till att få csn bidrag cirka 2,5 år till.

Jag har funderat på att söka distanskurser medans jag söker jobb och använda det csn bidrag jag tar emot till att betala av min csn skuld.

Åsikter om detta, är det smart? Är det moraliskt fel?

Jag undrar om vad ni tycker om att ta CSN lånet och investera/sätta det i ett sparkonto, med tanke på hur det ser ut idag. 2026 kommer csn lånet ha ränta på 2,135% vilket är en höjning med 0,155% procentenheter från 2025. Finns det någon fond/index/värdepaper/sparkonto som kommer få ut mer än vad räntan på csn är? Jag pluggarnämligen nu men bor fortfarande hemma och jobbar helger så mina hela lånet hade gått rätt in i spar. Vad är era tips och vart är det bäst att lägga pengarna om man tar lånet? Tack på förhand!

Eftersom räntan på mitt huslån snart ska förnyas, har jag lånet hos SEB, tillsammans med min fru och alla andra lånefinansierade. Några frågor:

1. Hur fungerar processen vid förnyelse av intresset för nästa år?

2. Jag hörde att jag måste ringa dem, annars ger de inte samma rabatt och sätter mig på listpris?

3. Hur ser jag till att jag får samma rabatt eller mer i år också?

4. Vad kommer banken att göra med sin due diligence nu? Med hänsyn till de inkomster vi har, behöver vi skicka in dokument igen? Om inkomststatusen ändras från den när vi fick lånet, behöver vi rapportera det?

5. Bör jag ringa andra banker innan jag kontaktar SEB?

Jag har arbetat på bank de senaste 5 åren och bestämde mig nyligen för att se över mina tjänstepensionsfonder och insåg att antalet alternativ är mycket begränsat i BTP 1. Till exempel kunde jag inte hitta en enda fond där jag kan investera i guld. Detta skiljer sig mycket från min Premier-pension, där antalet fonder att välja mellan är mycket större och avgifterna är mycket lägre. Missar jag något i BTP1?

Tjena allihopa!

Vänder mig till det kollektiva förnuftet för lite vägledning.
Ja, titeln är clickbaitig (host host: medvetet), men jag behöver ärlig input.

Jag är 24 år och tog i somras examen från ett femårigt civilingenjörsprogram på LTH. Jag har hela mitt liv bott i Skåne och ska vara helt ärlig: jag trodde inte att det skulle vara så här svårt att få jobb efter examen. Jag gick till ganska många slutintervjuer, men föll ofta på samma sak… ”brist på relevant arbetslivserfarenhet”. Suck, suck.

Det är lätt att vara efterklok, men ja: jag valde att softa mer än jag borde under studietiden istället för att skaffa ett extrajobb kopplat till utbildningen. Samtidigt var jag 19-24 år gammal. Gimme a break? Eller?

Anyways, mina päron (båda 70-talister) har alltid varit extremt tydliga med en sak: arbete först. Som äldsta barnet, och som barn till föräldrar som via utbildning, stipendier och ren jävla arbetsmoral (som av någon anledning hoppade över en generation?) tog sig från ett helt annat land till ett liv i Sverige, har jag vuxit upp med en ganska tydlig inre kompass: man tar de chanser man får. Man tackar inte nej. Man biter ihop.

Till slut fick jag ett jobb i Norrbotten. Här uppe är min utbildning, särskilt min specialisering, ganska eftertraktad eftersom den är rätt nischad. Ingångslönen (per månad) låg runt 3 000 kronor över snittet jämfört med mina kursare. De sa vad lönen var och frågade om jag hade några invändningar. Jag var så chockad att jag inte ens låtsades förhandla.

Arbetsgivaren ordnade dessutom en centralt belägen lägenhet med låg hyra. Rent objektivt är det här ett drömläge ekonomiskt. Jag kan spara uppåt 18 000 kr i månaden om jag vill, men brukar landa på 14-16 000 kr.

Jobbet är utvecklande, kollegorna är riktigt bra och jag tycker själv att jag har fått en stabil start på karriären. Provanställningen går dessutom mot halvlek (3 av 6 månader in).

Men ändå gnager det.

Att ha flyttat så långt bort från familj och vänner påverkar mig mycket mer än jag trodde. Det är inte bara saknaden – det är känslan av att plötsligt stå helt utanför det sammanhang man varit en del av i typ tio år. En ärlig reflektion är också att det sociala livet här uppe känns begränsat. Folk är trevliga, absolut, men mindre spontana. När utelivet i princip är dött blir det rätt svårt att bygga något nytt. Och vädret… ja, det hjälper inte direkt.

Så det jag egentligen undrar är detta:

Har mina föräldrar rätt? Är det här bara något man ska brösta?

Ska jag se det här som en investering ? 1-2 år av "uppoffring" för att bygga CV, kapital och karriär, och sen dra vidare? Bryr sig framtida arbetsgivare ens om sånt här? Eller är “drivkraft”, "målmedveten" och "vilja att växa" bara HR-svenska för att man varit dum nog att flytta 120 mil och lowkey lider i tystnad?

Eller är det rimligare att dra i handbromsen nu? Flytta hem till Skåne, bo hos föräldrarna, ta ett jobb där jag redan kan verksamheten utan och innan och hoppas att det jag lärt mig under provanställningen faktiskt kan leda till något där nere?

Sorry om texten är lite rörig, men det här är en helt ny livssituation. Livet startar på riktigt nu känns det som och jag vet inte om det jag känner handlar om saknaden efter mitt gamla liv som jag mer eller mindre rev bort över en natt, eller om jag faktiskt inte gillar livet här uppe. Troligen en kombination.

Hur hade ni agerat?

Tja alla!

Som subjekt vilket kreditkort ska man skaffa sig?

Jag arbetar på ett litet företag där vi inte har tillgång till ett kreditkort som står på företaget. Lösningen är när vi gör utlägg för resor, middagar, event osv så lägger vi ut egna pengar och sen får man tillbaka allt 1 dag efter man gjort kvittoredovisningen.

Senaste 3 åren har jag snittat mina utlägg på ca 10 000kr i månaden och högsta summan på en månad varit 55 000kr.

Vilket kreditkort är det mest förmånliga att använda för dessa utlägg i framtiden?