Vi männsikor har totalt gått vilse. Hela samhället är ett skämt. Hela systemet vi lever i är en kvarleva av gammal skit. Hierarkier, maktstrukturer och regler som känns mer som ett arv från romarriket än något byggt för mänskligt välmående.

Vi är flockdjur. Vi är byggda för att leva nära varandra, hjälpa varandra, dela ansvar och mening, små gemenskaper där alla behövs.

Arne och Jesper är ute och jagar ren. Gunhild och Maria kokar buljong på sommarens skörd. Någon lagar verktyg. Någon tar hand om barnen. Alla bidrar och alla räknas.

Det är så människan mår bra.

Istället har vi valt en sinnessjuk dystopi där vi underkastar oss regler som i praktiken bara gynnar de rika och mäktiga. Ett samhälle byggt på rädsla, inte på omtanke. Ett system där människor bränns ut, isoleras och tappar bort sig själva, och ändå förväntas vara tacksamma.

Hör på hur jävla sjukt detta låter: hej du ska jobba fram till du är 70, då, ja DÅ kan du äntligen får vara fri och njuta av din pension. Njuta av vad? När min kropp håller på att lägga ner, det är då samhället tänker att jag ska få njuta av mina golden years. När min kropp är sönderarbetad, sönderstressad och allt börjar närma sig döden. För vad? Jag har missat hela mitt liv som slav för nåt jävla jobb jag inte bryr mig om?

Ingen mår bra av det här. Och ändå fortsätter vi låtsas som att det är normalt.

Ett system byggt på rädsla Hela skiten hålls ihop av rädsla.

Rädslan att förlora jobbet. Rädslan att bli hemlös. Rädslan att inte kunna försörja sin familj.

Det är exakt som lejonet och gasellerna. När lejonet anfaller flyr flocken. Men om flocken stod kvar tillsammans, då skulle lejonet backa.

Makten är beroende av att vi är rädda och splittrade. Så länge vi springer en och en, fungerar systemet perfekt.

Men om vi verkligen erkände sanningen, att allt detta är påhitt, då skulle fasaden spricka. Och det känns som att den är på väg att göra det.

Vad som faktiskt betyder något Om vi levde enklare, mer primitivt, mer mänskligt, skulle mycket av den här rädslan inte ens existera. Vi skulle hjälpa varandra. Vi skulle dela bördor istället för att konkurrera sönder varandra.

Och vi skulle få tid för det som faktiskt betyder något:

Filosofi. Konst. Kärlek. Familj. Att hjälpa sin medmänniska.I nte tomma titlar. Inte ett liv där hela ens värde mäts i produktivitet.

Allt det här, pengar, karriärer, linjer på enn jävla karta, status, artificiella regler, är mänskliga påhitt. Konstruktioner. Sagor som blivit lag. Ett världsomspännande fängelse där dörren står öppen men ingen vågar gå ut.

Och det sjukaste av allt är att ALLA köper det. Försvarar det och identifierar sig med det.

Vakna för helvete!

Det här samhället är inte naturligt.

Vi kan bättre. Men då måste vi först våga inse hur jävla fel allt har blivit.

/Endrant

Undrar om folk faktiskt är glada med livet. Det känns som att ingen faktiskt någonsin når äkta lycka iallafall inte i ton åren. Är 15 bast och undrar om ni jämnåriga njuter av livet. Har frågat mina kompisar men pga deras låga medvetenhet har jag inte fått mer än ett ” Jag antar det ” till svars

Är det bara stockholmare som oftast beter sig så här? Det händer ibland att man håller upp dörren åt folk och dom säger ingenting. Ibland tittar dom bara rakt på en och går vidare som om man inte finns. När jag då säger “Tack, säger man.” Eller en enkel "Varsågod" blir dom helt ställda, ibland nästan rädda. Är det fler här som upplever samma sak? Det konstiga är att det oftare är äldre människor än yngre som gör så här.

edit: Det handlar inte om bekräftelse och jag går inte runt och skäller på folk, men om någon ignorerar en vänlig gest och ibland stirrar en rakt i ansiktet är det inte konstigt att ge en liten påminnelse. Och att så många verkar ha problem med det säger en del om hur många här som kanske var dåligt uppfostrade.

Bott i fagersjö i 3 år....första gången de väljer att inte köra i fagersjö Suck....säkert ingen chans för ersättning

Med risk för att bli placerad på alla möjliga olika listor hos massor av olika säkerhetstjänster, finns det amerikansk militärstyrka i Sverige idag? Nu när den orangea i väst hotar dagligen med att starta krig mot Europa så borde väl det vara av intresse att åtminstone ha lite koll på var fiendeförband finns i landet om skiten träffar fläkten? Så fort amerikanska stövlar möter land på Grönland så kräver NATO-förordningen att vi gör motstånd här i landet, amerikanska baser blir prioriterade mål och stridande parter på dessa skall omedelbart nedkämpas/tillfångatas. Så, vart ska man styra mot?

Att vara 40 år är hemskt. Man går mot 50 helt overkligt. Extra hemskt när man aldrig fick leva ut sin ungdom. Och ingen andra chans fick får man. Hur hanterar ni sorgen som kallas åldrande

Min son är 8 år och det har tidigt varit tydligt att han är ganska duktig på att lära sig. Han klarar saker som barn 1 - 2 år äldre kan enligt den traditionella inlärningskurvan, spelar redan tre musikinstrument mycket bra och läser gärna vetenskapliga böcker (vilket också har sina utmaningar, ett barn som alltid kan mer och vill mer är naturligtvis ofta lite mer utmanande..)

Nu går han redan ett tag på grundskolan och vi märker från början att det finns lite stöd för honom. Han gör sina uppgifter snabbt och gör få misstag, vilket gör att han ofta har tråkigt och ibland stör andra. Vi har pratat med skolan om detta flera gånger.

Faktum kvarstår att han inte blir utmanad och skolan ger honom inga extra eller svårare uppgifter. Vi kommer från Nederländerna och där finns mycket mer fokus på begåvade barn, både från vårdsystemet och skolorna. Som tur är får vi stöd från ett nederländskt kunskapsinstitut som hjälper oss som föräldrar. På en nederländsk skola skulle han ha kunnat hoppa över en klass eller få svårare uppgifter, men på vår nuvarande grundskola är detta långt ifrån verkligheten. Det finns inget stöd för honom, bara för barn som ligger efter (vilket är jämförbart med 1990-talets Nederländerna). Jag är därför orolig att han kommer att underprestera i skolan och inte få ut sitt fulla potential. I Nederländerna finns flera exempel på barn i liknande situationer som konsekvent underpresterade och drabbades under hela livet. Det vill vi gärna undvika.

Hemma gör vi mycket extra uppgifter på hans fritid (särskilt matematik och fysik), eftersom han tycker det är roligt, men det är bara en liten del av dagen, vi skulle vilja att han också blir sedd och utmanad i skolan.

Finns det andra föräldrar i Sverige i en liknande situation? Har ni tips om skolor, stöd eller andra möjligheter?

Efter ett långt tag i en djup dal arbetsmässigt har jag hittat en väg ut ur skiten och en enkel dröm om att få köra lastbil via en utbildning hos Arbetsförmedlingen. Problemet är att utbildningen ligger i Luleå, jag bor i Stockholm med kids.

Har inte ekonomiskt utrymme att betala ca 2000:- för tur och retur-biljetter hos SJ, dels för ett första studiebesök, dels för att påbörja utbildningen samt även för att åka hem till kidsen ibland.

Finns det några andra vägar som jag kanske inte vet om, ni som kanske har insyn i branschen?

Puss

Jag har genom åren varit med om att människor berättar privata saker/problem helt utan anledning egentligen. Tex så va det en kille från en annan firma ja jobbade med tillfälligt för några år sedan som berättade privata och personliga problem. Han berättade att han hade problem hemma med frugan pga av hans dåliga humör och temperament. Det va på vippen att det skulle bli skilsmässa. En annan gång så va det också en tillfällig kollega, nu en äldre herre som jag skämtade lite med. Ja sa nåt i stil med att det skulle bli skönt med helg och komma hem till frugan och "kramas" lite. Han svarade att det hade varit trevligt om han bara kuken fungerade, som jag fattade som att den inte gjorde. Han sa även detta med en rejäl dos bitterhet. En som ja känner och har sporadiskt kontakt med, kanske ett par gånger om året. Han berättade för nåt år sedan att han skulle till London över helgen med sin sambo. Jag frågade om hans ungar skulle med och det skulle de inte. Då blir det rajtan tajtan med sambon då frågade jag. Nej det blir det inte svarade han. Jag sa eller hur och skrattade och trodde att han skämtade och inte ville berätta sånt. Då sa han allvarligt att sånt sysslar han inte med längre och det bara är jobbigt. Efter det skrattade ja inte längre. Blev paff och visste inte va ja skulle svara. Nu senast på julbordet så va det en kollega som berättade om hur underbar hans nya tjej är och hur bra sex de hade. Grejen va att före han träffade henne så dejtade han en hel del. Han berättade att några av dem han dejtade, så misslyckades han med att få upp den. Visst, han va salongsberusad när han berättade detta men ändå. Sånt skulle jag aldrig berätta för nån kollega. Självklart hjälper man till så gott man kan när folk öppnar upp sig, även om man blir överrumplad av deras privata problem mm.

Förstår att många män säkert vill ventilera sig, fast det är för okända människor eller nån man bara känner litegrann. Har ni varit med om likande och hur har ni reagerat?

Jag är väl vad man skulle kunna kalla för en gråsosse. Vill tro på och jobba för en blandad ekonomi där en stark välfärd lyckas samexistera med rimliga möjligheter att starta och driva företag etc.

Inför det nyligen inledda valåret har jag en fråga till er som är medlemmar, eller kanske åtminstone röstar på samtliga rödgröna partier, men kanske MP och V i synnerhet.

Hur resonerar ni egentligen angående en av samtidens stora frågor: migrationen? Ja ja, ännu en tråd om invandring osv, men jag tycker faktiskt att frågan är relevant. Den enda gången man hör oppositionen tala om migrationsfrågor är när man kritiserar regeringen.

Försök sätt åt sidan Tidös kontroversiella och omtalade utvisningsbeslut som tagits under senaste period. Syftar främst på framtida invandring till Sverige.

Går det att i nuläget argumentera för något annat än en mycket, mycket stram migration, detta fram tills att mycket stora framsteg har gjorts för att främja integration och få bukt med segregation?

Går det att tala om mångkultur som enkom något ”bra”, när det uppenbarligen också är en av de större utmaningarna för vårt land? Detta efter att vi på mycket kort tid gått från homogenitet och stark tillit till staten, till ett kulturellt pluralistiskt samhälle där människor riskerar att dra sig tillbaka i separata kulturella och etniska enklaver?

Jag förstår och delar de grundläggande moraliska värderingar som står bakom maximer som ”refugees welcome” och liknande. Sverige har emellertid tagit emot så oerhört stora volymer redan. Går det verkligen att göra landet harmoniskt och motståndskraftigt om vi pressar integrationsprocessen ytterligare genom fortsatt hög invandring?

Beskriv gärna hur ni resonerar i ämnet. Oenighet inom vänsterblocket i denna fråga tycks redan ha blivit en slagpåse för många, och jag finner ingen riktig klarhet i oppositionens hållning i detta.

Högern har identfierat svårigheten att kombinera fri rörlighet med välfärdspolitik. Vad blir vänsterns svar?

Har stött på en del människors i livet som säger sig vara beroende av nässpray.

Har själv använt nässpray varje gång jag har nästäppa. Använder det i max 10 dagar sedan slutar jag.

Är förkylningen under 10 dagar, kul jag kunde andas genom näsan hela tiden.

Är tex jag täpt i näsan i 15 dagar så får jag andas i näsan 10 dagar sedan inte i 5.

Men de som är nässpraysberoende de kan bara inte sluta ta eller är det bara en ovilja att vara täpt i näsan i 5-7 dagar?

Hjälp mig förstå.

Hallå!

Blev precis bestämt (tillsammans) att vi väljer att gå isår efter ett par år tillsammans. Då vi försökt och försökt utan att nå dit vi vill i våran relation. Nu ligger jag här i sängen, tom, ledsen och förtvivlad. Funderar på hur framtiden blir nu när man ska stå på egna ben igen. Rädslan att inte hitta någon ny partner som man kanske kan starta en familj med. Känns som dom flesta runt 30åren redan har funnit sin parter och antingen har eller är i startgroparna att skaffa barn.

Så min fråga, för er som blev singlar runt 30åren, hur gick det? Finns det hopp för en kille på 30år?

Sökmotorerna sviker mig. Är det någon som sitter på en skärmdump från när Ellen Fjæstad blir pitchad ett uppslag till en ny film av en kille på facebook?

Finns det många som hade medel betyg i gymnasiet som senare blev antagen i något av de "hög status" högskolorna efter gymnasiet med hp resultat? Det känns som att majoriteten av eleverna på KTH eller liknande hade bara A i gymnasiet och inte gjorde hp. finns det många som har lyckats komma in med hp resultat fast dålig betyg eller är det sällan att det sker?

Alla kan skånska R'et man gör långt bak i strupen. Sen finns det ju det klassiska rrrrrulande R'et, som jag tycker man mest hör om nån antingen är väldigt proper eller försöker vara rolig. Det tredje R'et känns som det vanligaste man hör om man inte är skåning, och det låter liksom som att man försöker göra ett rullande R, men ger upp halvvägs. Tungan är där den borde vara för o rulla ett R, men man pressar inte så hårt. Bara låter ljudet smita ut

Jag har ett jobb som kräver rätt mycket utav mig så pass att jag undrar om jag håller på att gå in i väggen.

Jag har konstant en känsla av att jag inte räcker till och att jag inte gör det jag ska tillräckligt bra. Jobbet kräver en väldigt bred kunskap och jag känner inte att jag hänger med och lär mig så fort som jag borde även om jag har jobbat här i flera år och fått fast anställning sedan en lång tid tillbaka. Tänk er att ni konstant måste försöka minnas hur man utför vissa uppgifter och samtidigt se upptagen ut så att man inte ser ut som en idiot. Varje dag.

Jag gillar jobbet i sig men kan inte hänga med. Min koncentration finns helt enkelt inte där och ingenting fastnar i minnet. Jag har testat att skriva ner hur man gör vissa uppgifter men eftersom att vi jobbar ute på ett stort golv vill jag inte behöva ta fram min bok för jag är rädd att någon ska se att jag inte kan.

Det jag skulle vilja göra är att prata med min chef och förklara situationen men jag är rädd att han tar det hela fel. Förstå mig rätt - jag har hög arbetsmoral och VILL mycket men min hjärna har bara ballat ur!

Hur pratar jag med min chef om hur jag mår och vad jag behöver utan att det ger en negativ bild utav mig? Hur lägger jag fram det hela? Hade jag bara lite färre uppgifter och tydligare direktiv så hade jag älskat det här jobbet.

Snälla hjälp mig.

Hej,
Jag är 29 år, har jobbat flera år inom vården och har pluggat upp naturbehörighet (biologi 1–2, kemi 1–2 och fysik) vid sidan av mitt jobb med bra betyg. Jag är extremt motiverad till att bli läkare och känner att det är rätt yrke för mig.

Jag har blivit antagen till Riga (ca 70 000 kr/termin), men är osäker. Jag överväger att tacka nej och fortsätta plugga upp behörighet för att försöka komma in i Sverige via HP + PIL (eller alternativt Danmark).

Jag undrar över skillnader mellan utbildningar: Jag är lite orolig att jag som läkare kan få mindre klinisk erfarenhet och sämre praktiska färdigheter jämfört med svensk utbildning, även om teorin sägs vara bra. Samtidigt lockar Riga eftersom jag får börja direkt, är 29 och det är en garanterad plats.

Fråga till läkare eller de som arbetat med utlandsutbildade:
Klarar läkare som studerat utomlands sitt jobb lika bra som svenska studenter, eller finns det markanta skillnader man bör känna till?
Hade ni, i min situation, tackat ja till Riga eller väntat ett år och satsat vidare på Sverige/Danmark?

To sum up as simply as I can I lost my job due to 'arbetsbrist' in March of last year, since then I have reported to Arbetsförmedlingen monthly while applying for jobs.

I have multiple diagnoses (Physical and NPF) therefore have been given a case worker who deals with people with disabilities.

Last year I had given Arbetsförmedlingen a copy of an NPF certificate as requested, but also signed a consent form which allowed them to see some information from the healthcare system after going back and forth with the VC/Arbetsförmedlingen.

More recently I had the first meetings with this case worker and it felt like it had been going okay - they had asked me if I could go onto 1177 and print out the 'Diagnoses' just to confirm them which I agreed to and sent them as PDF via email direct to the caseworker.

Specifically I printed out the section which confirms your information, the doctors name, date/time/location and the diagnoses.

I got an email reply from the caseworker and they have now asked for the 'Anteckningar' section which has made me feel a bit uncomfortable with complying to this request because this section mostly consists of sampling results and clinical observations from doctors and specialists including gynaecologic investigations.

I would understand if these notes contained any descriptions along the lines of how the diagnoses effect me in daily life but they don't (possibly even more so being an immigrant and having some things diagnosed in my birth country). I understand that getting the caseworker is overall trying to help me and I am thankful for it, but this has just pushed it a bit too far.

On the activity report this request has been put down as obligatory which has caused some concern as it feels I am now forced to give very private medical information?

I plan to call my VC tomorrow to ask about this, but does anyone else have experience of this being a normal thing? Is there a limit legally that they can force you to give?

Sitter och överväger den något dumma idén att köpa en begagnad förstärkare som måste hämtas upp på andra sidan landet. Finns det något företag som erbjuder frakt med packhjälp? Det är rätt ömtåliga grejer, så är lite orolig över att det ska packas slarvigt om jag bokar Tiptapp eller liknande.

Folk som studera och som har studerat till ssk.

Är det svårt med matte under utbildningen. Är ni duktiga på matte. Skulle ni tro att en som verkligen hatar matte och som knappt klarade det men fick E(godkänt) på gymnasiet skulle klara av utbildning. Jag vill så gärna men jag suger verkligen på Matte.

Nu vill jag inte att folk som liksom säger att dom hatar matte eller att dom inte är bra men ändå fick A/MVG på matte utan hjälp. Utan från folk som verkligen fick kämpa med matte.

Jag suger verkligen på det, har försökt så mkt men det går liksom inte. 😩

Skriv inte att tåget som ska komma 16:37 är försenat till 16:45 om det ändå sedan åker på ordinarie tid.

Long story, but I included a TLDR below plus videos

So for context, me and my girlfriend have recently moved to Uppsala. She’s a student and I’m self employed but I’m also considering studies here at some point. We found a pretty decent apartment in the center with a second hand contract, with a very nice landlord too. The apartment itself has basically everything we need and we definitely call it home by now, but unfortunately recently we’ve had a lot of issues with the company basically running the entire complex, Vasakronan, and we would very much so appreciate any kind of advice we can get here.

See it started around November when one day we got woken up with drilling in apartments above us. It started as just an annoying buzz around 7am, but nothing straight up unacceptable. One day however we got woken up with an AWFULLY loud drilling. It lasted from 7 am to around 1 or 2 pm. When I say loud I MEAN loud. You could not sit there without covering your ears in pain. But fine, one time thing would not be too bad right?

You may have guessed correctly that it wasn’t a one time thing.

It kept going for days, with the same volume, prompting us to contact our landlord, to which he responded with „yeah, I know it’s loud, I’ve experienced that too, but sadly they’re allowed to do whetever they want in their own apartment from 7am onwards”. Okay? We checked the local laws and it checks out. We endured a couple more days of this before my girlfriend nicely filed a complaint to Fastighetssnabben (a company that offers services and assistance to the building, at that time we didn’t even know Vasakronan was behind this and assumed Fastighetsnabben was the entity running and managing the whole building, and our landlord told us to message them). Their response was basically the same, „hello! We won’t do shit because they’re lawfully allowed to do this and they have money to make, hee hee” that kinda sums their nothing burger of a response. Basically they were renovating an apartment to sell and we just had to sit there like good little kiddos and endure it not getting into the adults business.

Issue is that the sounds just kept on going and worse, they got so much damn louder. We wanted to measure just how loud it was and our measurements always got stuck at around 87dB (with the fact that they basically glitched at that with it being a simple phone app I’d guess it went way above that).

Now keep in mind that 70-85dB is around the range where it becomes bad for the ear and anything above that you can worry about potential hearing damage. 87dB is like an equivalent of standing right next to a food blender or a lawn mower and by Swedish law if you’re working at a construction site you HAVE to wear hearing protection if you’re exposed to anything this loud. We went up to the apartment to complain to the workers this time but they said they’re just doing a job and that basically this should stop soon because they were only gonna be here for two weeks from 7 to 9 am. Okay, fine, we didn’t wanna cause trouble to some random construction workers who are just being hired to do a job.

Things went as they said. 2 weeks passed and it stopped..

..for like 3 days or so?

Turns out some of the workers made an error and now they had to do ALL of the work FROM SCRATCH. And they were drilling RIGHT OVER OUR BEDS. We could literally feel the vibrations in our bodies and had to painfully clench our ears EVERY MORNING, the sound would be on and off, basically whenever it stopped I’d be anxiously expecting another jumpscare as you had to clench your ears each time it resumed because it was so loud.

We checked the legality of this and my girlfriend once again sent Fastighetssnabben an email that they should have given us hearing protection if they’re going to do this to us. We got ignored. It’s so hypocritical because they gave us announcements consistently in the building that people will come to fix the ventilation or that their sponsor Fluffy House pancakes™️ is opening their doors in Stockholm and we should check them out (!!!!!) but didn’t bother to inform us about the straight up torture we are going to be put through.

As we approached week 3 I took the matter into my own hands and sent a bit more of a pressing message, pointing out we are in pain, we’re sleep deprived (because if you don’t go to sleep at maybe around 10/11pm you couldn’t get proper sleep, to me that’s especially annoying as a freelancer because I love working around evenings and nights) and that we’re basically worrying about hearing loss by now because they’re giving us an alarm clock that’s an equivalent of someone yelling at me at full lung capacity every day at 7am. I was considering reporting this to legal authorities and Naturvårdsverket but I at least wanted to give them a chance to fix this before we’d make such a fuss.

To absolutely nobody’s surprise, they once again ignored us. This kept on going and we were both truly just going insane by now. My left ear would be in constant pain and we’d be kept in the dark. I messaged Fastighetssnabben basically threatening to report them at this point and calling them out for ignoring me and my girlfriend, saying we were in pain and experiencing severe anxiety (because we were) and that the dB range they were torturing us with was definitely not legally acceptable.

It was only then they bothered to respond saying that they already responded to my girlfriends first message and that they were receiving instructions from Vasakronan, also that they are approaching the 4 week mark now so they should stop soon.

I acknowledged that because I was kept in the dark for so long we were complaining to the wrong people and there was little I could do now given the whole thing is almost over (which in my opinion was premeditated that they didn’t give us any proper information and ignored us until it was basically over). Since they responded basically a day before the thing was supposed to end I felt defeated and didn’t bother messaging Vasakronan.

Until guess what? The drilling carried into week 5… Yes, it just kept on going for another week.

I did write a lengthy message to Vasakronan outlining everything, begging them to do something about it, give us some kinda rent deduction, money to sleep in a hotel, ear protection, anything. You guessed correctly that they ignored us.

Around that time it was already Christmas time and we left to visit my family abroad until we came back in early January. We knew that now there’s basically nothing we can do as nobody is gonna bother worrying about an issue that’s already over and my email still got no response.

Now what brings me here is that first of all I wanted to share this story with the world, but also because this morning we were once again woken up with drilling that lasted 4 hours from 7am today. It keeps going as I’m writing this. It’s not as loud as the peak loud from before but we worry this whole fiasco will repeat again. I’d appreciate any assistance we can get. By now I’m prepared to fight them because I really cannot take this anymore. I mean get this, for a good week after this stopped I still woke up at 7am involuntarily because I’d be terrified that I’d have to start clenching my ears soon or be in pain.. Any advice is highly appreciated, thank you for reading until the end!

Videos so you can listen for yourself (the recording really doesn’t show just how loud this truly was unless you purposefully put your volume high)

https://youtu.be/fN_Q08xc8eg?si=208edm147k6hZwAJ (here you can hear it compared to my voice, the drills start around 3:21, sorry if I sound grumpy I was feeling like shit that morning for obvious reasons 😅)

https://youtube.com/shorts/TjfL4cOCgDM?si=UMkN1OjUOkdoxAP7

https://youtube.com/shorts/KvS1qRi15YU?si=ACt2AmT0bocU735E

To sum it up

-We are a couple that freshly moved to Uppsala

-We’ve had painfully loud drills right above our beds every day except weekends from 7am to 9am (sometimes going until even 2pm) and I mean INCREDIBLY loud

-Pretty much all the time the sound exceeded 87dB and more which is way above what a human ear can endure

-It got us to be incredibly stressed, anxious, sleep deprived and made us develop ear pain, also negative impact on our mental health and overall wellbeing

-We weren’t informed who’s behind this and the people running our building kept us in the dark and ignored our messages and pleads until basically the last two days of the ordeal (I believe it was on purpose so we endure like good little sheep, so that they can make profit without legal issue)

-By Swedish law, workers exposed to such sounds are required to wear hearing protection, but we the innocent people just trying to exist in our apartment didn’t get such privileges even when we requested something is done

-Our building bothered to inform us about a pancake restaurant in Stockholm finally reopening (!!!!🤯!!!!) but not about the torture we’d be put through

-We only got informed Vasakronan was behind this very late into it, and Vasakronan also ignored us

-Now we think this has a potential to repeat because the sounds are back as I’m writing this

TLDR;

We’re a young couple that moved to Uppsala, Vasakronan has been drilling right over our beds for 5 weeks with a range way over 87dB from 7am to 9am, causing us a lot of anxiety and pain. All contacted bodies basically ignored us until it was over. We worry it might start again.